Att få flyga ett jetplan har varit en dröm jag burit med mig i många år. En sådan där tanke som alltid funnits i bakhuvudet – lockande, nästan overklig, men ändå möjlig om jag bara bestämde mig. Under lång tid jämförde jag priser, läste recensioner och följde olika arrangörer. Men framför allt planerade jag smart. Jag ville inte riskera att fastna i något land på grund av strejk, oväder eller oroligheter. När jag väl skulle göra detta, skulle allt vara genomtänkt in i minsta detalj.
Till slut föll valet på MiGFlug och en flygning med L‑39 Albatros i Brno, Tjeckien. Datumet: 5 januari 2026. Bara att få den slutliga bekräftelsen gjorde att allt kändes på riktigt. Se min flygning här .
Resan dit – strategiskt bokad och full av förväntan Jag flög från Göteborg via Frankfurt till Wien, och därifrån vidare mot Brno. Allt gick enligt plan – precis som jag hoppats när jag lade så mycket tid på att undvika risker i reseupplägget. När jag kom fram till Brno checkade jag in på hotellet och lät kroppen landa efter resdagen. Brno visade sig vara en lugn och trevlig stad. På morgonen innan flygningen tog jag en promenad genom centrum. Det var kallt, några minusgrader, men luften var klar och staden stilla. Perfekt för att samla tankarna inför något jag väntat på så länge.
Mot flygfältet – nu började det på riktigt Jag tog en taxi till mötesplatsen vid flygfältet där jag skulle träffa Monika. Hon var precis så professionell och trygg som jag hoppats. Vi gick igenom dagens upplägg, säkerhetsrutiner och vad jag kunde förvänta mig under flygningen. Jag fick flight suit, handskar och utrustning – och plötsligt kändes allt väldigt verkligt. Trots kylan stod planet där och väntade, L‑39 Albatros, elegant och kraftfull. Jag hade sett bilder och filmer tidigare, men att stå bredvid den i verkligheten var något helt annat.
När jag klättrade upp i cockpit kände jag en märklig kombination av lugn och eufori. Det var tryggt. Piloten gick igenom instrumenten, säkerhetsbältena och kommunikationen en sista gång. Sedan stängdes huven, motorerna startade och vi rullade sakta ut mot startbanan. Starten var mjukare än jag trodde, men kraften… den går inte att beskriva. Och när vi väl var uppe i luften började det riktiga äventyret. Loopar. Svängar. Acceleration. G‑krafter som pressade kroppen bakåt och nedåt på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. Det var intensivt, men samtidigt kontrollerat. Jag kände mig aldrig otrygg – bara levande, fullt närvarande i varje sekund. Det jag minns mest är känslan när planet gick in i en loop. Hur horisonten försvann, hur kroppen trycktes ner i sätet, hur allt blev tyst i huvudet. Bara ren upplevelse. Det här var inte bara en upplevelse. Det var en dröm som blev verklighet, efter år av funderingar, planering och längtan. Och det var värt varenda sekund.
Vill du flyga kontakta MIGFlug
