Islands historia sträcker sig från vikingatidens bosättningar till dagens moderna republik. Ön koloniserades på 800-talet av nordbor, främst från Norge, och utvecklade tidigt en unik samhällsform med Alltinget, ett av världens äldsta parlament. Under medeltiden kom Island under norsk och senare danskt styre, vilket varade i flera hundra år. Trots svåra tider med pest, svält och vulkanutbrott bevarade islänningarna sitt språk och sin kultur, bland annat genom de berömda sagorna. På 1900-talet växte kraven på självständighet, och 1944 utropades Island som republik.
Viktiga händelser i Islands historia
- ca 800-talet: De första bosättningarna, troligen irländska munkar.
- 874: Vikingar från Norge börjar kolonisera Island.
- 930: Alltinget grundas vid Þingvellir – världens äldsta fungerande parlament.
- ca 1000: Kristendomen införs, starkt påverkad av Norge.
- 1100–1200-tal: De isländska sagorna nedtecknas, ett unikt litterärt arv.
- 1262–1264: Island går i union med Norge.
- 1380: Norge och därmed Island knyts till Danmark.
- 1536: Reformationen – Island blir formellt en del av Danmark.
- 1800-talet: Svåra år med svält, pest och vulkanutbrott; nationalistiska rörelser växer fram.
- 1904: Island får självstyre inom Danmark.
- 1918: Island blir självständig stat i personalunion med Danmark.
- 1940: Danmark ockuperas av Tyskland, Island av Storbritannien (senare USA).
- 17 juni 1944: Island utropar sig som republik och bryter unionen med Danmark.